ett brev
Var hemma hos mamma idag, och hittade en låda med massor av mina gamla grejer, gamla skolsaker, kort, brev från alla hundratals brevvänner jag hade, och sen hittade jag ett brev från honom, läste det och tårarna börjde sakta rulla ner för mina kinder.
Jag kom så väl ihåg när jag fick brevet, satt i bilen, hade precis landat på Arlanda efter en veckas semester med tjejkompisarna och var på väg hem till honom. Han skrev att han saknade mig, att han älskade mig, och om jag visste vilken dag det var jag kom hem på? Våran 8 månaders dag....
suckar. dumma tankar. dumma tårar.
Jag kom så väl ihåg när jag fick brevet, satt i bilen, hade precis landat på Arlanda efter en veckas semester med tjejkompisarna och var på väg hem till honom. Han skrev att han saknade mig, att han älskade mig, och om jag visste vilken dag det var jag kom hem på? Våran 8 månaders dag....
suckar. dumma tankar. dumma tårar.
chans
klockan är nu snart halv sex på morronen.
jag sitter o lyssnar på Chans med Kent. Är så enormt kramsjuk så det går knappt att beskriva.
Krypa upp hos någon, med denna låt i bakgrunde, och bara hålla om, pussas och bara njuta av varandras närhet.
jag sitter o lyssnar på Chans med Kent. Är så enormt kramsjuk så det går knappt att beskriva.
Krypa upp hos någon, med denna låt i bakgrunde, och bara hålla om, pussas och bara njuta av varandras närhet.
Happy birthday!
Please accept my apologies, wonder what would have been
Would you've been a little angel or an angel of sin?
Choosing our life over your life meant your death
And you never got a chance to even open your eyes
I wonder about your skintone and shape of your nose?
And the way you would have laughed and talked fast or slow?
Happy birthday, love you whoever you would have been...
Kärleken kommer
Nu ska jag försöka göra ett nytt försök att börja skriva igen.
Känner att jag har ett behov att skriva ner lite vad jag tycker och tänker om dagarna, eftersom jag inte har någon här hemma att prata med. Tror inte att dammråttorna ger någon bra feedback på det jag säger .
Klockan är redan alldeles för mycket för att sitta uppe, har försökt sova flera gånger om, hade till och med stängt av datorn, men det gick inte i alla fall, men nu känner jag att tröttheten kommer, sakta men säkert.
Vill inte vända på dygnet allt för mycket, inte bra det.
Snart är det tre månader sen jag blev singel. Ärligt talat trodde jag aldrig att den dagen skulle komma, men det visade sig att jag hade fel. Om du hade frågat mig för 2 månader sen hur jag mådde, hade jag svarat att jag aldrig nånsin mer kommer att må bra igen eller älska någon annan. Om du frågar mig nu, så mår jag hur bra som helst, visst det gör ont ibland, men det kommer det alltid att göra, men jag kommer mer och mer lära mig leva med det. Jag kan sakna honom jättemycket ibland, men mest hans närhet, att han alltid fanns där för mig om jag behövde honom. Fanns alltid där när jag var glad, ledsen eller behövde prata med nån. Det kommer jag alltid att sakna. Visst, hans finns där för mig nu med, men det är inte på samma sätt. Jag tycker fortfarande om honom, som en vän, min allra bästa. Ingen känner mig bättre än vad han gör. Inte ens min mamma, och jag skulle inte vilja ändra på något.
Just ju lever jag livet. Jag har många underbara vänner, vad skulle jag göra utan er? Ni betyder mer än vad ni tror. Jag bor i en jättefin läghenhet, kunde inte bli bättre, nära stan, och jag har ett jobb jag trivs med. Behöver jag nåt mer just nu? Svar nej. Så lämge jag trivs med mitt liv och mig själv så går det ingen nöd på mig. Kärleken kommer när den ska, det vet jag. ...
Nu sätter jag punkt för denna gång.
Känner att jag har ett behov att skriva ner lite vad jag tycker och tänker om dagarna, eftersom jag inte har någon här hemma att prata med. Tror inte att dammråttorna ger någon bra feedback på det jag säger .
Klockan är redan alldeles för mycket för att sitta uppe, har försökt sova flera gånger om, hade till och med stängt av datorn, men det gick inte i alla fall, men nu känner jag att tröttheten kommer, sakta men säkert.
Vill inte vända på dygnet allt för mycket, inte bra det.
Snart är det tre månader sen jag blev singel. Ärligt talat trodde jag aldrig att den dagen skulle komma, men det visade sig att jag hade fel. Om du hade frågat mig för 2 månader sen hur jag mådde, hade jag svarat att jag aldrig nånsin mer kommer att må bra igen eller älska någon annan. Om du frågar mig nu, så mår jag hur bra som helst, visst det gör ont ibland, men det kommer det alltid att göra, men jag kommer mer och mer lära mig leva med det. Jag kan sakna honom jättemycket ibland, men mest hans närhet, att han alltid fanns där för mig om jag behövde honom. Fanns alltid där när jag var glad, ledsen eller behövde prata med nån. Det kommer jag alltid att sakna. Visst, hans finns där för mig nu med, men det är inte på samma sätt. Jag tycker fortfarande om honom, som en vän, min allra bästa. Ingen känner mig bättre än vad han gör. Inte ens min mamma, och jag skulle inte vilja ändra på något.
Just ju lever jag livet. Jag har många underbara vänner, vad skulle jag göra utan er? Ni betyder mer än vad ni tror. Jag bor i en jättefin läghenhet, kunde inte bli bättre, nära stan, och jag har ett jobb jag trivs med. Behöver jag nåt mer just nu? Svar nej. Så lämge jag trivs med mitt liv och mig själv så går det ingen nöd på mig. Kärleken kommer när den ska, det vet jag. ...
Nu sätter jag punkt för denna gång.
